Tack, all bibliotekspersonal för att ni lyfter fram de nya böckerna! För om inte ni, vem hade gjort det då? Ja, inte vi föräldrar. Vi vill ju att våra barn ska få samma fantastiska läsupplevelser som vi själva fick som barn och plockar fram våra gamla Astrid Lindgren och Maria Gripe.

Ja, inte lärarna. När jag gör författarbesök ser jag att högläsningen består av böcker som är tjugo, trettio, fyrtio år gamla. Böcker som läraren själv läste som barn.

Ja, inte dagstidningarna. Där får bara vuxenlitteraturen plats.

Ja, inte bokhandlarna. Där är det jubileumsutgåvor och nytryck åt höger och vänster.

Ja, jag överdriver lite. Men frågan är om det inte är mer och mer åt det här hållet det går. I Danmark är de visst redan där.

Jag läser en intervju med Anna Karlskov Skyggebjerg, som är lektor i barnelitteratur vid Aarhus universitet. Hon menar att barnens läslust är i farozonen om de bara läser äldre böcker. Att läsa blir som att gå på museum. Med språk och värderingar som barnen inte känner igen.

Självklart finns det bra, äldre böcker. Klassiker. Men barn måste läsa böcker om sin egen samtid också. För att kunna förstå den. För att känna igen sig. För att lära sig om sig själva. Sverige och världen ser inte likadana ut som de gjorde 1982. Språket ser inte likadant ut som det gjorde 1982.

- Jaha, så du är författare? Säg någon bok som du har skrivit!

Den frågan får jag ibland, av lärare jag träffar i personalrum, av vuxna jag träffar på annat håll. Och då svarar jag inte, men har god lust att svara:

- Gärna, om du först kan nämna en bok för 10-12-åringar som har kommit de senaste fem åren.

Jag frågar inte det där, för jag anar att jag inte kommer att få något svar. Därför blir jag så glad när jag går på biblioteket. Där finns personal som läser, pratar om och skyltar Tom och den blå fågeln, Slottet av is och Flickan på tavlan. Och andra nya böcker.

Dela