Det är sol och varmt och förskolebarnen är ute på gården. Jag sneddar över gräsmattan och hör, från hörnan vid syrenhäcken, klart och tydligt följande replik:
- Jag tycker inte att man kan ha två traktorer och en cykel när man sitter stilla och bara är två stycken.
Det är en ur personalen på förskolan som talar. Hon riktar sig till två barn och betonar orden inte och stilla.

Nej, jag säger inget. Jag lägger mig inte i. Jag känner inte till sammanhanget, jag hörde ju bara denna enda mening. Kanske refererar den vuxna till tidigare förda samtal, kanske finns det väl förankrade regler om användningen av förskolans trehjuliga fordon - regler som barnen förstår, som de kanske till och med har varit med om att utforma.
Men ändå.
Jag blir provocerad, och när jag fortsätter bort från gården mumlar jag svar i barnens ställe.

- Aha, tycker du inte? Men det tycker vi.
- Oavsett vad du anser så kan man ha två traktorer och en cykel fast man sitter stilla. Det fullt möjligt, som du ser.
- Eller vi kan rösta om saken om du vill. Fast då kommer du att förlora, eftersom vi är två och du är en. För visst räknas våra röster lika mycket som din? Och vad vi tycker är väl lika viktigt som vad du tycker?

- Ja, vi sitter stilla. Vi vilar oss. Vi hänger här i skuggan. Som två cowboys på sina hästar. Planerar en färd över prärien, ända bort till trädet på andra sidan gräsmattan. Vi har en packåsna också, annars får vi inte med oss provianten och verktygen. Du kanske tycker det ser ut som en cykel, men det är en åsna. Den är uthållig och stark och heter Errkules.

- Förresten så är lek med plasttraktorer inte självklart synonymt med att man måste trampa runt, runt på dem. Eller trodde du det? På allvar?
- Du förstår, leken är ett tillstånd där allt är möjligt och tingets funktion föränderligt, bestämt av det tänkta sammanhanget. Just nu behöver vi föremålen X, Y och Z - alltså vad du uppfattar som två traktorer av plast och en trehjuling - för att vidga gränserna för det hittills kända världsalltet. Du har väl hört talas om kvarkar, förresten?

- Kort sagt, ge oss ett bättre skäl för att vi ska avbryta vår lek än din åsikt.
- Och snälla, sätt dig på huk när du ifrågasätter vårt handlande. Man får så ont i nacken när man måste se upp till den man pratar med.
Säger barnen.
Tänker jag.

Dela