Att vara författare är märkligt. Man möts av en blandning av överdriven respekt och total brist på respekt - ganska ofta från en och samma person. Många blir imponerade om man berättar att man jobbar med att skriva böcker. Ordet författare har en magisk klang - lite som schaman eller häxa, tänker jag mig. Kanske är det just det här med magin som får en del av dessa imponerade personer att i nästa mening utbrista saker som "Ja, du som inte jobbar!" Eller: "Du som är mycket ledig." Eller: "Jag kommer förbi och fikar, du är ju ändå hemma."

Det verkar kort sagt som om många tror att böckerna jag skriver kommer till genom trolleri. Snabbt och smidigt trolleri, dessutom. Inget svettigt insamlande av grodblod och kyrkogårdssouvernirer, inget segdraget kokande av brygder eller besvärjelser som måste mumlas i timmar i fullmånens sken medan jag går motsols och baklänges runt stadsbiblioteket. Bara lite lättvindigt abrakadabra, så att jag resten av dagen kan ägna mig åt att fika.

Allt det här har lett till att jag faktiskt drar mig för att diskutera mitt jobb med folk. Det är besvärande både när någon blir alltför imponerad och när någon tror att jag egentligen inte jobbar. Kanske hade det varit annorlunda om jag hade varit hjärnkirurg eller arbetade med fossiler från den kambriska explosionen - då skulle jag inte förvänta mig att särskilt många skulle förstå mitt yrke, och de flesta skulle inte tro att de förstod. Det är trots allt ganska ovanligt att någonsin ha opererat en hjärna eller daterat fossiler.

Men när det gäller skrivande vet alla i den här delen av världen hur det går till. Alla har provat att sätta ihop bokstäver till ord och ord till meningar och meningar till längre texter. Ändå verkar det svårt att dra slutsatsen att en bok blir till på precis samma sätt: jag sätter ihop bokstäver till ord, och ord till meningar och meningar till en längre text. Gång på gång, och sen flyttar jag runt och klipper ut och klistrar in och suddar ut och ångrar mig och försöker få allt att hänga ihop. Precis som med vilken text som helst, bara det att det blir komplexare och krångligare ju större material man jobbar med.

Ganska självklart, eller? Ändå tycks de flesta hålla fast vid teorin om trolldom. Att många tror att böckerna kommer till genom att jag viftar med trollspöet i förbifarten antyds också av hur många bra förslag jag får på vad jag borde skriva om. Om jag ska hinna med dem alla behöver jag sannerligen magiska talanger. Om jag inte helt enkelt klämmer in alltihop i samma bok förstås - det skulle kunna bli väldigt intressant: fotboll, tentakelmonster, zombies, teknokratiska diktaturer och massor av sex. Jag tror att det skulle kunna bli en bestseller.

Att skriva just en bestseller är för övrigt ett förslag jag får ganska ofta. Också detta går ju ihop med teorin att böcker uppstår genom magi. Om nu böcker kommer till genom trolleri borde jag ju kunna byta trollformel bara, till en som också ökar försäljningssiffrorna...

Dela