Den 17 februari 1902 invigdes Matteusskolan i Stockholm av självaste kung Oskar II. Stockholm var då en mindre stad men det bodde ändå drygt 300 000 människor i huvudstaden. Man får förmoda att det var lite pompa och lite ståt. Man kan också tänka sig att det hölls ett tal och att någon form av band klipptes. Kanske trotsade en blåsorkester kylan och spelade något högtravande för att förstärka det stora i stunden. Skolan ritades av arkitekten Georg A. Nilsson som med tiden blev en av Sveriges främsta skolarkitekter. Det var då.

 Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Nu skriver vi november 2018 och det är milt för årstiden. Inte kanske så att det blåser milda vindar över världen och inte heller över de skolor jag nu besöker under hösten. En del byggdes ungefär samtidigt som Matteusskolan, en större del under 50-, 60- och 70-talet. Fortfarande med tankar och visioner för en ny framtid. Och så byggs det ju även idag ett antal skolor runt om i Sverige. Eller byggs är kanske fel ord. Nya skolor är kanske inte helt korrekt det heller. Nej, det läggs till. Det byggs om. För den som rört sig i en skolmiljö vet att skolor ständigt har byggts om och det i sig är inte underligt.

Det märkliga är snarare valet man gör: Man lägger till moduler. Temporära baracker. Gråa rektangulära klumpar. De är inte vackra att titta på. De är inte idealiska för att ha undervisning i. De är inget att vara stolt över att ha gått i. Men de är ju bara "temporära". I sådär en 30 år.

Och politikerna är ju som tagna på sängen över hur många barn det föds. Ja, både "chockade", "överraskade" och "förvånade". Trots att det tar sex år från att ett barn föds tills det förväntansfullt sitter i sin första bänk och blickar in i sin egen framtid är politikerna som sagt var "rejält tagna på sängen". Och det var ju så lätt att få ett tillfälligt bygglov för en barack. Och de vill ju inte heller missbruka våra skattepengar. Och pengarna har de förresten redan byggt en ny hockeyarena med. Allt för att sätta just vår stad på kartan.

För det är ju precis som en av de där modulföretagen som stolt levererar till Sveriges skolor skriver på sin hemsida: "En bra eller dålig skola kan vara skillnaden på en bra eller en dålig start i livet." Det har de verkligen rätt i. (För man får ju den respekt man förtjänar, så ge oss en skitskola så behandlar vi elever den som just en påse skit). För ett barn är fem år en evighet. "Den första tiden i livet och i skolan kan vara skillnaden på en bra eller dålig start i livet..."

Den signalpolitik som våra politiker för är tydlig. Med orkestrar och trumpeter basunerar de ut: Tro inte att du är något. Tro inte att du är värd något. Tro inte att du kan bli något. Och för all del: Tro inte att någon kommer för att inviga den nya modulenheten för de nya sexåringarna. Glöm din dröm. Politiker i Sverige ser inte det som viktigt.

Vår nuvarande kung Carl den sextonde Gustaf använder sig av valspråket: För Sverige i tiden. Frågan är vad vi idag gör för Sverige i framtiden?

Bild: Johan Unenge

Dela