Det händer gång på gång. Det kan vara en vän, bekant eller till och med kollegor som klagar över att de inte läser bilderböcker längre. Varför? Därför att barnen blivit så stora att dom inte har någon att läsa för. Jag visste inte ens att det krävdes barn för att läsa bilderböcker?! Visst är det trevligt att läsa högt för ett barn. Det är underbart att dela på en läs- och bildupplevelse. Men det går att läsa själv. Alla jag känner klarar av att läsa science fiction utan att Christer Fuglesang är med. Jag tror alla som läser deckare klarar det utan att koppla in polis. Men att läsa bilderböcker utan barn verkar vara en väldigt svårt för många.

Andra säger att barnböcker är för barn. Det hör man ju på namnet. BARN-böcker. Ok. Låt oss kalla böckerna för bilderböcker. Jag läser med nöje bilderböcker. Jag gråter när jag läser Anden, Döden och Tulpanen av Wolf Erlbruch. Jag njuter av bilderna i En dag på fjället av Björn R Lie. Böckerna berättar något om den som skapat den. Ämnesval, känsloläge och uttryckeberättar om den vuxne skaparen. Det som skapas med själ och hjärta lämnar ett avtryck. Och det avtrycket kommunicerar naturligtvis både med liten och stor. Därför blir jag så irriterad när vuxna viftar bort bilderböcker som något bara för barn.

Att säga att man bara berättar för barn tror jag inte på. Jag tror däremot på att berätta en historia så bra man kan. Och gör man det så kommer många att lyssna. Inte alla. Men det beror ju på att vi är intresserad av olika saker. Inte att vi tillhör en speciell åldersgrupp.

Jag måste erkänna att under långa stunder tänker jag inte alls på att barn ska läsa mina böcker. Jag försöker ha roligt. Jag försöker överraska mig och upptäcka nya sidor av mitt berättande. Jag brottas med historien och bilderna för att uttrycket ska bli så tydligt som möjligt. Jag förutsätter att om jag har roligt och tycker det jag gör är viktigt då kommer alla att känna det. Både stora och små. Ibland får jag frågan vem jag skriver för och då brukar jag svara att jag skriver för min gamla barndomskompis Anders. Vi växte upp tillsammans och skrattar åt samma saker. Vi har samma referenser och jag känner honom väl. Om han godkänner min bok blir jag glad.

Så kära vuxna vänner, bekanta och obekanta. Låt inte bristen på småbarn (eller något annat) stå i vägen för en upplevelse! Var lite vuxna! Läs en bilderbok!

Dela