Shaun Tan är i stan. För andra året i rad har en bildberättare fått Almapriset. Pristagaren har som alltid ett späckat och väloljat schema under pristagarveckan. Bland mycket annat ingår prisutdelning för tävlingen "En bok i världsklass", som arrangeras av Stockholms stadsbibliotek, Skansen, Utbildningsförvaltningen och Alma. Barn i Stockholmsskolor från förskoleklasser till årskurs 6 har läst barnböcker från olika delar av världen, berättat om det i bild och text och lämnat bidrag klassvis. I år deltog jag i juryarbetet och ville gärna se prisutdelningen.

Det regnade katter och hundar den dan och jag började ångra att jag gett mig ut. Men på Solliden sken barnen i kapp med Shaun Tan. Entusiastiska pedagoger hade baxat ungarna dit, både just då men också genom ett längre engagemang för böcker och berättande. "Vi är alla solens barn" hette ett av de vinnande bidragen. Man blev varm. Ibland behöver man bli påmind om vad man håller på med...

Bland tävlingsbidragen var det tydligt att även om barnen skulle berätta i både text och bild så var det bildskapandet som dominerade. Självklart kanske? Barn behärskar bild före text. I hjärnan har vi bilder innan vi har bokstäver och så börjar vi tyda världen. Genom att berätta skapar vi ett språk för erfarenheten så att den kan delas, det gäller förstås både bild och text. Men det börjar med bild.

Bilden berättar med sitt eget språk och kommunicerar över alla gränser, behöver inte översättas. Shaun Tans bok Ankomsten skulle man kunna ge till en människa i vilken ålder som helst var som helst i världen. Just nu skulle jag vilja ge den till alla på Migrationsverket, så kan de slänga Bamse sen.