Jag intervjuas kring min senaste bok. Reportern berättar att det har kommit en rapport som visar att vuxna också läser det vi kallar ungdomsromaner och frågar hur jag ställer mig till det. Då jag sedan debuten 2003 propagerat för att även vuxna "kan läsa" ungdomsromaner känns detta inte speciellt revolutionerande, även om det är bra att det tas upp även i media.
"Hur kommer det här påverka ditt skrivande?" fortsätter reportern. "Kommer det bli annorlunda nu när du vet att även vuxna läser?"

Hur menar de egentligen? Att jag nu, när jag vet att även vuxna läser, istället kommer att välja att ha en vuxen person i huvudrollen? Nej. Då vore boken mer lämpad i vuxenhögen. Och därmed en annan diskussion. Menar de istället att jag nu, när jag vet att även vuxna läser, inte längre kan komma undan med ytliga karaktärer? Tro mig, det kan jag inte nu heller. Och vill framförallt inte. Jag måste ju själv vara intresserad av karaktären för att orka skriva om den. Och jag är vuxen.

Kan det vara att vi ungdomsförfattare inte längre kan köra med samma simpla storys, nu när även vuxna läser? Ungdomsromaner har aldrig varit enkla. Snarare är det en genre där just stora, mörka ämnen faktiskt tas på allvar och dessutom skildras utan en massa plågsamma miljöbeskrivningar som pågår i all oändlighet.

Okej. Då måste det vara språket? Att vi som ungdomsboksförfattare skriver lite slappare och därför måste skärpa oss mer nu när vi vet att även vuxna läser? Knappast. Mitt jobb är alltid att hitta den perfekta tonen, formuleringen, radbrytningen och kommateringen. Det är en yrkesstolthet hos mig som författare, ungdoms- eller ej.

Så.

Svaret på reporterns fråga får bli: nej. Nej, mitt skrivande kommer inte att bli annorlunda bara för att vuxna äntligen fattat att mina historier kan ge även dem något. Jag aktar mig alltid för att tänka för mycket målgrupp, av rädsla för att bli för påverkad. Jag måste alltid utgå från det jag vill skriva om, på det sätt jag tycker passar historien bäst, annars blir det inte bra.

Men det som förhoppningsvis kommer att bli annorlunda, nu när vuxna faktiskt läser den, är synen på ungdomslitteratur. Berättelserna i denna genre är nämligen varken sämre, enklare eller billigare, men har ofta en ung människa i huvudrollen.

Svårare än så (om än svårt!) är det inte.

Dela