Genom åren har jag skrivit mycket om vuxna som inte hinner, orkar eller har lust att intressera sig för sina barn. Jobbet, vuxenrelationerna, fritidsnöjena och den upphaussade rätten till så kallad egentid och personlig utveckling gör att det inte blir så mycket tid och kraft över till de små. God bless the child.

Och samtidigt... samtidigt känns det som om barnens ytor krymper. De får inte vara ifred med sitt, har inte många ställen att gömma sig på. Inte ens snusket får de ha för sig själva. Jag vet inte hur ni hade det som barn, men i Bruzaholm kunde vi vältra oss i oanständiga vitsar och verser av typen "Hon ville knu... hon ville knu... hon ville knu... hon ville knuffa mig i ån!" och "Hej hopp under filten om nio månader kommer pilten".

Den barnkulturen har i dag kidnappats av kvällstidningar och familjeprogram i tv. Det dräller av troschocker och när någon i På spåret nästan sa "kuken" vred sig programledarna av skratt. Kiss och bajs, ämnen som kunde liva upp tillvaron i Bruzaholm, har brutit tabugränser i barnböckerna och medierna lämnar sällan något outtalat. Det finns få hemligheter kvar för barnen när vuxenvärlden - i dess gränslösa barnslighet - tagit över.

En sak till, när jag ändå är igång: Var kan en unge få vara i fred? Malena Janson skrev häromdagen en bra krönika om det i Helsingborgs Dagblad: "Vi är i färd med att utveckla ett samhälle där vi bygger bort barnens självständighet, murar igen deras hemliga skrymslen och i allt högre grad gör dem beroende av oss vuxna".

De kan inte vara ute och leka själva (trafiken) och deras tillvaro är fylld av styrda aktiviteter. När får de vara ifred, frågar Malena Janson, för att utveckla sina egna tankar, fantasier och identiteter? Ibland får de inte ens ha böckerna för sig själva. Välvilliga vuxna vill vara med, dela läsupplevelserna.

"För att växa", skriver Malena Janson, "måste de (barnen) få ha sina hemligheter, sina rum - såväl fysiska som mentala - och sina kulturupplevelser i fred. Och de måste få tid att utforska dem på egen hand".

Alltså: Låt ungarna sitta i sina hemliga kojor och fnittra åt sånt som ingen vuxen har med att göra. Vi ska akta oss för att lägga oss i deras privatliv.

Dela